Träden därute Månen är stor,
guldögd och stor
fönstrena glimrar
som Pärlemor.
Slumra, du lilla,
stilla din gråt;
trädena mumlar
en vaggviselåt.
Mamma är trött,
sånglös och trött;
många och onda
bekymmer hon mött‘
Slumra, du lilla,
stilla din gråt.
Träden därute
har vaggviselåt.
| Die Bäume da draußen Mond, gelb und rund,
blickt groß und rund,
glitzert in Fenstern
perlmutterbunt.
Schlummre, mein Kindlein,
im wiegenden Wind,
Bäume murmeln
ein Wiegenlied lind.
Mutter ist matt,
sanglos und matt,
viele und bange
Sorgen sie hat.
Schlummre, mein Kindlein,
wiegender Wind
singt in den Bäumen
sein Wiegenlied lind.
Übersetzung k-r u |
Fantastiskt fina bilder. Skönt att få komma bort från vardan och kunna landa i nuet. Jag tycker inte du är det minsta bitter i ditt föregående inlägg. Tycker snarare att det är självklart att du är kritisk till hur du blev bemött (eller snarare INTE blev bemött). Du har lämnat ut din blogg till granskande och självklart ska den/du uppmärksammas. Du såg dock ut som en stjärna ändå! Kram Linda P.
Greetings from the past. First of all herzlichen Glueckwunsch zur Geburt von Nils to you and your husband. Your son is adlbaroe. It appears that you settled in my most favorite German ( big ) city good choice and don’t let the leaky german social system get you down. It’s still better than in CA/USA we have two kids now (Wolfgang Ray 2 1/2 years and Hazel Jade 1 1/2years) and if you mention things like Kindergeld or Kindertagesstaette my american frinds just laugh and shake their head. Nevertheless isn’t parenthood the greatest?! You got a great family stumbling over your blog made my day.
Von dem Musiker und Sänger Roine Nilsson erreichte mich eine Nachricht mit einem mir bis dato unbekannten Gedicht von Nils Ferlin, das er als kleiner Junge geschrieben hat. Ich gebe das Gedicht und Roines Gedanken dazu hier auf deutsch wieder. k‑ru
“Dies ist ein Gedicht von Nils Ferlin, das er als Schuljunge schrieb: ‘Ich bin ein Junge und noch klein, / zur Schule geh tagaus tagein, / und ist zu Ende dieser Weg, / will durch die Welt ich wandern den schmalen Lebenssteg. / Und auf dem Steg am letzten Brett / da ernte ich, was ich gesät.’ (Original: ‘Jag är en liten gosse jag / som går i skolan varje dag / och när jag slutat där en gång / då går jag ut i världen på livets smala spång. / Och när jag över spången gått / då får jag skörda vad jag sått.’) So dichtete ein 10jähriger Nils Ferlin! Jemand nannte Ferlin einmal einen ‘Diamantenschleifer in der schwedischen Lyrik’. Kein anderer in seiner Zeit konnte wie er, mal ironisch, mal mitfühlend, das Zu-kurz-kommen und das Ausgeschlossensein der Menschen schildern. Sein klarer Blick ist für uns alle Zeit von Wert.” Roine Nilsson