Den våg Bellmans översättningar vi på senare tid har fått bevittna – till språk som för de flesta av oss tidigare var okända såsom den turko-tatariska tjuvasjiskan till ett för oss européer så klassiskt litteraturspråk som franskan, till nordiska och baltiska grannspråk m. m. fyller oss med en glädje som hos många säkert blandas med undran. Var Bellman verkligen så enastående? Ja, visst var han det. När det gäller ett översättningsspråk, tyskan, blandas glädje och förundran med vemod. 1994 gav förlaget Philipp Reclam jun. i Stuttgart ut Fredmans epistlar i sin helhet i sin billighetsserie Universalbibliothek, en sammanställning av äldre översättningar från Niedners vid seklets början och framåt. 1995 kom skalden Fritz Graßhoffs Bellman auf Deutsch, Fredmans Episteln ut på förlag Berlin-Brandenburg, en bitvis egensinnig "nachdichtung", fylld av diktaren/konstnärens egna vignetter.
Redan innan Reclam-utgåvan kom var Klaus-Rüdiger Utschick färdig med sin kompletta översättning av Fredmans epistlar, ett enormt och mycket språktroget översättningsarbete, som var dömt att hamna i skuggan av Reclams väletablerade distribution och Fritz Graßhoffs kända diktarnamn. Jag tror inte att någon av dessa tre händer visste vad de andra gjorde, men jag är övertygad om en sak: Klaus-Rüdiger Utschick hade inte låtit sig avskräckas även om han vetat!
Den brinnande Bellmansentusiasten Utschick har nu för avsikt att grunda ett eget förlag med ett enda syfte: att ge ut Bellman i Tyskland. Med översättningarna arbetar han vidare: 1995 var han färdig med samtliga Fredmans sånger och detta år belönades han av Svenska Akademien med ett pris och ett stipendium. Nu arbetar han med att översätta Bellmans religiösa dikter och Sällskapet fick för någon tid sedan ett urval av dessa.
Böckerna färdigställer han själv som mycket prydliga – och mycket prisvärda – desktoppublikationer. Låt oss hoppas att han orkar fortsätta detta stora och viktiga introduktionsarbete. Och låt oss visa det intresse arbetet förtjänar.
Helt ensam arbetar inte Klaus-Rüdiger. Hans entusiasm för att introducera Bellman för en tysk publik delas av hans språkkunniga hustru Ursula, som vad jag hört är i färd med att översätta Paul Britten Austins stora arbete Carl Michael Bellman till tyska.
Artikeln publicerades i Bellmanssällskapets medlemsblad Hwad Behagas? 4/1996